Försäkrad

Bra personförsäkringar är ett måste för är det så att man får en diagnos som tex gäller en allvarlig sjukdom så finns det mycket att vinna på en bra försäkring. 

Det har nu visat sig att vi valde rätt åt våra barn, inget strul vid anmälan vid olyckor och sjukhusvistelse och inget strul nu när vi har en son som är allvarligt sjuk heller. 

Idag har jag mot mina principer på sonens begäran handlat 1 liter utländska jordgubbar. Faktiskt riktigt goda men jag längtar iallafall efter våra egna hemma i trädgården. 

Akutsjukvården

Strax runt lunch den 6.e maj lät lilleman fortfarande "snarkig" (se tidigare inlägg ) i vaket tillstånd, så jag tar och ropar till mej sambon och ber han ta med sej en ficklampa. Jag ber sonen öppna munnen så jag får titta lite med ficklampan i hans hals. Ficklampan var helt överflödig, för svullnaden som syns i halsen är så stor så att den täcker "tappen" som finns i svalgöppningen. Jag ringer åter till sjukvårdsrådgivningen. Sköterskan frågar lungt och trevligt hur det är med lilleman, säger att hon ser att vi varit i kontakt med dom tidigare. Jag berättar om min upptäckt. Hon vill genast skicka en ambulans, men jag avstyr det för sonen springer runt och leker så han har absolut inga andningssvårigheter. Men en akutläkartid på VC vill vi allt ha. Får en tid ca 3 timmar senare, sköterskan tycker det är för lång väntan, så hon ber mej vänta lite. Hon tar och ringer VC och "skakar" fram en tid bara om 1 timme. Tack för att det finns såna sjuksköterskor, har hört mkt hemska historier om dessa sjuksköterskor. 

Jag hinner ta mej en dusch och av någon undermedveten anledning så packar jag en akutväska med bra att ha saker. Sätter sonen i bilen för färd till VC. ( kanske var jag inte riktigt körbar efter gårdagen, men den tanken slog mej inte förräns senare ) Vi fick komma in direkt som vi kommer till VC träffar där en läkare som heter Johan ( har för tillfället glömt efternamnet ) han kollade i öronen, lyssnade på hjärtat och lungor. Och innan han kollade i svalget så lyssnade han noga på sjukdomsförloppet. Han kollade sen i lillemans svalg och "hummade" ett par gånger, och när läkare liksom "hummar" så brukar det inte betyda något bra.. Han ringde till sjukhuset och pratade med en halsläkare på akuten. Talade om att han tyckte vi borde åka vidare dit. Läkaren på sjukhuset tyckte att han skulle skriva ut penecillin och avvakta några dagar, tack och lov att han fortfarande tyckte att vi skulle åka in till sjukhuset. Varvid vi då fick en akutremiss dit. Snart nog blir vi inropade till läkaren som ganska så snart konstaterar att han inte vill sända hem oss igen. Vi får ett rum   på barnkliniken på infektionssidan. Vilket som jag sen tidigare vet innebär inget spring och lek bland de andra barnen = instängd mellan 4 väggar med en 3 åring!!!

Sonen fick glykosdropp och antibiotika intravenöst. Sänkan togs och blodvärdeprover togs. Sen kom kvällen och ännu en natt med för lite sömn, obekväma sjukhussängar. Det sattes även syre och pulsmätare på sonen. Och till allas förvåning så syresatte han sej till 97-99 % med denna stora svullnad i halsen?!

Snarkningar och dregel

I början på april 2012 började vår 3 åriga son helt plötsligt prata nasalt, snarka så han vaknade själv och dregla. Vi kollade om han han hade blåsor i munnen eller någon trasig tand. Men hittade ingenting. Vid ett rutinbesök på BVC så blev han uppsatt på remiss till öron-näsa-hals mottagningen för att kontrollera hans polyper bakom näsan. 

Detta var i början på maj.

Efterkommande lördag var vi bjudna till goda vänner på mat med följde även barnens kusin. 

Maten avlöpte utan några större incidenter och barnen gjorde det barn i 3-7 årsåldern gör bäst, de for runt och lekte. Sen blev det filmtittande i den fina sprillans nya soffan, barnen kopplade av och det slutade med av deras yngsta barn och vår lilleman somnade. Efter ca 1 timmes sömn vaknar lilleman svettig och med andnöd. Jag ropar till mej sambon som lyfter upp honom och ber mej ringa sjukvårdsrådgivningen. Efter att sjuksköterskan har lyssnat på honom genom telefonen ger hon oss rådet att ta ut honom i den sena kvällsluften. Sagt och gjort och sonen kvicknade snart till. Vi packade in oss i bilen och ( tyvärr ) begav oss hemåt.
Lilleman och jag bäddade på soffan så jag kunde ha total koll på honom och hans djupa snarkningar.
Morgonen kom och som alla vet så sover man ju inte bra på soffan vare sej det är med eller utan en "sjuk" son. Han snarkade nu även lite trots att han var vaken?!? Men vi beslöt oss för att avvakta och se hur fm avlöpte.
fortsättning följer.