Dag 3 i sal 3
Snart nog skulle vi få lära oss att leva ett helt nytt liv. Livet som sjukhusboende skulle snart nog bli vår vardag. Svårt att sätta sej in i innan man hamnar där.
Denna dag 3 på ackis skulle visa sej bli ganska rörig av flera anledningar. Vi hade på morgonen ett möte med läkaren som tillsammans med läkaren på MSE var ansvariga för lillemans behandling. Som tur var så jobbade sambon bara några kvarter ifrån sjukhuset. För när han väl kommer till avdelningen så avbokar läkaren mötet med anledningen att "det har kommit annat emellen". idag vet jag ett detta annat förmodlingen är en annan patient. Kan man inte säga det då??? Ja ja en ganska butter sambo återvänder till jobbet.
Jag och lilleman hinner med en tur till lekterapin. En helt ny värld och tillvaro börjar ta form. Kunde nog aldrig innan föreställa mej att det skulle vara ett ställe helt för barnen. Bara säg vad du vill göra sa Åsa till lilleman när vi kom så ska vi se om vi kan fixa det.
 |
| Vattenlek inomhus vilken grej! |
Lilleman som knappt hade kunnat lära sej prata ordentligt, hade nu en helt ny värld att försöka lära sej hantera. Han kände sej nog väldigt vilsen. Men lite hittade vi allt att sysselsätta oss med. Men orken fanns inte riktigt vare sej fysiskt eller psykiskt. Det blev någon timme där. Sen fick han låna med sej massor med roliga favvoleksaker till rummet.
Det blev lunchtid och lilleman som fastade fick lära sej även detta nya, att inte få äta när man är hungrig.
Strax efter lunch hade vi ett nytt bokat möte med läkaren. Så en ganska urless sambo kom till sjukhuset för andra gången denna dagen. Nu så blev mötet av. Han berättade för oss hur behandlingen kommer att läggas upp. Och när han säger att det kommer att röra sej om flera månader på sjukhus så var det som att han stängde in mej i en plåtburk. ( vet ju bättre nu att vad är några månader på sjukhus när vissa tillbringar flera år där) För alla ord som sedan sas ekade bara runt i mitt huvud.
Han visade oss schemat över de cytostatikabehandlingar och övriga mediciner lilleman skulle komma att få. Han kunde lika gärna ha visat mej periodiska systemet på japanska, för det var nog inget av det som jag då trodde att jag skulle förstå. Ja det visar sej ju senare att man lär sej leva med även det.
Nu så här i efterhand kan jag nog lungt säga att det var nog tur att vi var båda föräldrarna på plats.
Sen var det då dax för nästa tur till sovdoktorn och övertala lilleman att detta inte var något farligt alls och att det inte skulle ta så lång tid. Att lura det lilla barnet med att säga att " du kommer att vara hos mamma hela tiden" Ja jag hoppas att han har överseende den dagen han inser att jag inte var där hela tiden. Många tankar och funderingar hinner man med även om denna narkos bara varade ca 45 minuter. Promenerar till ICA på hörnet och inhandlar lite gottis och en tidning. Lagom tillbaka på avdelningen så ringer de från uppvaket och talar om att nu var jag välkommen dit. Så jag sitter där vid lillemans sida och väntar när han vaknar. Han verkar tro att jag har gjort det hela tiden och verkar inte bry sej så mycket om att det är i ett annat rum.....
Vi vuxna är nog världsmästare på att spela ett spel för våra barn att allt bara är som vanligt. Hur kan det vara som vanligt när man denna 3:e kvällen ska göra kväll i sal nr 3????
Och nu kommer alla tankarna om hur vår framtid kommer att se ut. Och hur kommer lilleman att ta alla dessa starka mediciner, kommer han att ligga där i sängen blek och inte vilja äta och bara tyna bort. Eller kommer det att bli som sköterskorna säger att vi kommer få många fina dagar på lekterapin och vår tid på sjukhuset snart är över???? jo det ville man ju gärna tro men vågade nog inte riktigt.
Detta blev ett jättelångt inlägg inser jag nu. Ska försöka skriva lite kortare framöver men det är ju mycket nytt så här i början. Hoppas ni orkar läsa.
